Johoda, så kom jag då iväg tillslut! Bättre sent än aldrig men för min del höll det på att bli för sent. Gång nummer nio av tio (tror jag) på det nya Zumbapasset utomhus och jag lyckades komma iväg. Regnet började piska på men inget kunde stoppa mig den här gången. Som jag har väntat och faktiskt längtat efter detta! Hur kul som helst och svetten dryper innan det är dags att åka hem igen. Det var en riktig hårdkörare och jag älskade varje sekund av det. Det är inte varje träningspass man går på som man skrattar sig igenom, från första till sista låt.

Okej, jag kanske inte skrattar bara för att det är så sjukt roligt. Eller JO på sätt och vis är det ju precis därför jag skrattar. Men jag skrattar också åt mig själv där jag står längst bak på dansbanans golv och förösker hänga med i den snabba koreografin! Ibland går det riktigt bra men allt efter timmen börjar lida på mot sitt slut så känner jag hur armar och fötter bara blir tyngre. De orkar liksom inte riktigt hänga med längre. Händerna flyger inte riktigt lika lätt och högt upp över mitt huvud längre och visst har jag gått och fått blyfot också. Rörelserna är inte riktigt lika snärtiga och allerta längre.

Har jag tappat kondisen?!?! JA, ABSOLUT! :-) Men shit, vad gör det när det är så kul! Instruktören pratar om att skaka rumpa och jag skrattar ännu mer då det är mer än min rumpan som skakar nu för tiden när jag trampar på med fötterna i marken så mycket jag bara orkar samtidigt som man skall låtsas slå på en trumma framför sig! :-) Ja, det får jag väl bjuda på antar jag! :-)

Ja, herregud, inte är man så slimmad längre som för kanske två år sedan, innan graviditeten. Men återigen så vill jag åberopa att det extra som nu "zumbaskakar" kommer från kärlek, Hugo är mitt allt och han är absolut värd de där KÄRLEKShandtagen jag skaffat mig på kuppen! Men finns det liv så finns det hopp och kanske kanjag lyckas skaka bort dem snart!!! :-) Önskar bara att det vore lite fler gånger kvar innan uppehållet. Skulle lätt kunna tänka mig att köra hela sommaren. Det bästa av allt är ju att det finns Zumba fittnes och Aqua Zumba också! Det första lät riktigt kul och jag tror bestämt att jag blivit Zumbafrälst. Kanske lite senare än de flesta andra men oj vad jag har saknat att få träna på pass. Hade jag kunnat hade jag nog gått pass nästan en gång om dagen!

Jag var lite hurtigare i våras än nu! Då var det tre pass i veckan. Helt otroligt att jag hann med det då. Vi får se hur det blir framöver med just träningen. Jag är ju egentligen i ett stort behov av det för mitt arbetes skull. Men jag är verkligen inte gjord av varken tid eller pengar så vi får som sagt se. Mitt arbete är både slitigt och tungt och snart drar jag igång igen och önskar att jag vore lite starkare i rygg, ben och armar då än vad jag kommer att vara. Inte många veckor kvar nu innan livet tar en annan vändning och det är dags för nytt, ganska spännane, kapittel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...