Så här dags för en vecka sedan så var det på gång!!! Smärta, nyfikenhet och lite oro så klart! Hur skall det gå och kommer man verkligen att fixa det här? Vad är det för något som gömmer sig därinne? Man väntar och längtar och andas för fulla muggar. Så, några timmar senare så kommer kan äntligen ut till oss. En aldeles perfekt liten kille som man inte kan få nog av! Det är helt underbart att bara titta på honom se hans ansiktslinjer och hur han rynkar på både pannan och näsan så där härligt. Vilken bonus det är efter allt man varit med om! En bonus helt utan dess like. Jag känner att jag blir lite sentimental när jag tänker på allt. Det tårar sig lite i ögat men jag hade ju aldrig i min vildaste fantasi kunnat förstå hur kärleken till en sådan liten kunde komma så snabbt och så starkt. (Jag kan säkert få skylla lite på hormoner också skulle jag kunna tro!!!)

Ikväll har det då alltså redan gott en vecka sedan de lade upp honom på min mage. Det går fort. Lite för fort. Det är lite svårt att hinna med allt. Det är ju så roligt med besök och telefonsamtal men samtidigt så vill ju en del av mig bara mysa med lille Hugo. Ta till vara på varje sekund och verkligen inte missa någon endaste. Få vara en familj tillsammans med min fina sambo och hund! Hugo är ganska aktiv på nätterna. Han har sin vaken period mellan ca åtta på kvällen och tre på natten. Men vad gör det.?!! Det är faktiskt med glädje man håller sig vaken och matar och byter blöja om vartannat så dags på dygnet. Det är värt varenda gäsp som kryper sig fram över mina läppar! Dessutom får vi sova lite längre på morgonen ist och sedan passar man på att slumra lite på dagen också när man kan. Dygnet blir jätte skevt men jag NJUTER av allt och suger till mig varenda liten sekund jag kan.